En annan aspekt på alkoholmissbruk (precis som andra missbruk) är att alla anhöriga dras med och mår dåligt av den missbrukandes sjukdom.
Barn som växer upp med missbrukande föräldrar lägger sig till med ett undvikande, ständigt anpassande och överdrivet hjälpande beteende som hen får dras med hela livet om ingen hjälp erbjuds eller tas emot. En bra beskrivning av medberoende ser ni här från frälsningsarmén.
Även för anhöriga till missbrukare finns tolvstegsprogram för att ändra beteende och må bättre.
I arbetet för anhöriga och vuxna barn så lär man sig att man är maktlös inför missbrukaren och jobbar sig igenom steg för att göra sig mer självständig och också inse att ansvar man har är gentemot sig själv och att man själv är den enda man kan förändra.
Man lär sig att man måste sluta förs
öka fixa missbrukaren och allt som hen ställer till med, att det inte funkar alls. Man lär sig att man hjälper missbrukaren att missbruka med allt sitt enträgna arbete, trots att syftet är det precis omvända.
Det finns också anonyma möten för vad som kallas för vuxna barn respektive anhöriga till alkoholister eller narkomaner. Anhöriga kan vara alla utom barnen, medan barnen kan vara både anhöriga och vuxna barn i det här sammanhanget.
Där talar man om de problem man möter när man har dessa sår eller ärr med sig i livet. Man kan till exempel ha lärt sig att man måste göra allt för att hjälpa den missbrukande att sluta missbruka när man var barn, eftersom man ville det. I vuxen ålder fortsätter man då med att försöka lösa problem som man inte har någon möjlighet att lösa, och man kanske inte har gått tolvstegsprogrammet alls eller gjort det steget klart.
Det är inget krav för att få gå på mötena.